We are mad as hell and we are not going to take it any more!

2009-12-10


Till dig som är ledamot av Kommunfullmäktige i Aneby kommun




ANG: LANDSBYGDSUPPRORET I ANEBY KOMMUN


Landsbygden i Aneby kommun är utrotningshotad.

Medan andra kommuner ser landsbygden som en resurs och arbetar för att utveckla och säkerställa den, tar Ni styrande i Aneby kommun i beslut efter beslut bestämda steg mot en slutavveckling av landsbygden i kommunen.

De senaste veckorna har denna strategi framträtt allt tydligare i samband med Barn- och utbildningsutskottets ordförande Robert Janssons anmärkningsvärda uttalanden, såväl i möten med boende på landsbygden, som i lokalpressen.

Robert Jansson har härvid förklarat att de boende i centralorten förväntar sig att ha nära till kommunal service, medan de som har valt att bosätta sig på landsbygden inte kan räkna med att ha sådan service ”till granne”. Dessa utgångspunkter framträder med stor tydlighet i den senaste tidens nyöppning av förskoleverksamhet i centralorten, medan nedläggning samtidigt diskuteras av förskolor på landsbygden. Uppenbarligen skall resurser i första hand satsas i centralorten, medan verksamheterna på landsbygden ses som lösningar på ålagda sparbeting. Detta måste få ett slut.

Det har längre tillbaka funnits en tradition i kommunen, där balans eftersträvats mellan satsningar i centralorten respektive på landsbygden. En anda av att de båda kommundelarna varit bra för varandra och behövt varandra har rått. Nu har en ny syn gjort sitt intåg, vilken innebär att centralortens behov prioriteras. Detta trots att det inte bor fler personer i centralorten än på landsbygden och att servicenivån i utgångsläget är betydligt sämre på landsbygden, exempelvis ifråga om närhet till äldreboende och skolor samt tillgång till snöröjning och skötsel av gemensamma ytor. Självfallet måste även centralorten ha tillgång till en rimlig servicenivå, men inte till priset av en avvecklad landsbygd.

Med den inriktning besluten har idag, kommer inte någon kommunal service värd namnet att finnas på landsbygden om några år. Robert Jansson har tillsammans med kollegorna i Kommunstyrelsen Wanja Dolck och Jimmy Henriksson uppmanat boende på landsbygden att själva ordna bl.a. förskoleverksamhet, som ett alternativ till nedlagd kommunal verksamhet. Frågan som inställer sig är hur det kommer sig att boende i centralorten inte förväntas lösa sina behov av kommunal verksamhet på detta sätt. Är tanken att boende på landsbygden även skall ombesörja egen brandkår, hemtjänst etc. och att landsbygdens skattekronor enbart skall bekosta verksamheten i tätorten? Om detta är planen, har Aneby kommun inte längre något existensberättigande sett från landsbygds­perspektivet, eftersom boende på landsbygden då med fördel kan tillhöra angränsande kommuner, där skattesatsen är lägre och servicen i vart fall inte kan vara sämre.

Hållbara och sakliga argument istället för manipulerande uppgifter som grund för beslut

Vissa förtroendevalda i Aneby kommun tillämpar en argumentationsteknik som inte kan betecknas som ärlig. Även när det är uppenbart att en åtgärd övervägs av ekonomiska skäl, har dessa folkvalda gjort en omskrivning av de ekonomiska skälen till exempelvis ”pedagogiska vinster” eller ”strategisk inriktning av verksamheten till ett fåtal platser i kommunen”.

Förslag till förändringar av exempelvis skolorganisationen skall bygga på vetenskapligt underlag och inte ogrundade och felaktiga antaganden som att ”studieresultaten blir bättre i större skolenheter”. Sistnämnda antagande avfärdas i Glesbygdsverkets skrift ”Skolan mitt i byn”, där de vetenskapliga undersökningar som gjorts i frågan både i Sverige och andra nordiska länder har gåtts igenom.

Kommunstyrelsen har under hösten fått allvarlig kritik från kommunrevisorerna för bristande styrning, ledning, uppföljning och kontroll inom Barn- och utbildningsutskottets verksamhets­område. Härtill kommer att Barn- och utbildningsutskottet har överskridit sin budget med mång­miljonbelopp och att en stor kapitalförstöring har ägt rum i samband med en ”karusell” av ned­läggning och nyöppning av en förskoleavdelning på Parkskolan under kort tid. Med en långsiktig planering av verksamheten hade denna kapitalförstöring kunnat undvikas. Härutöver kan nämnas de skenande skolskjutskostnaderna, som ingen haft kontroll över. Kommunstyrelsens hantering av kommunens medel uppvisar sådana brister, att det kan ifrågasättas om ansvarsfrihet skall beviljas i denna del.

I samband med tidigare skolnedläggningar har såväl konsekvensanalyser för bygden ifråga som efterkalkyler begärts, utan att sådan information redovisats. Vid en granskning i efterhand framgår att beslutsunderlaget är kraftigt missvisande, bl.a. på grund av att hyreskostnaden för skolbygg­naderna i ett fall har beskrivits som en besparingspost, trots att merparten av hyreskostnaden är en internhyra i kommunens budget, som inte leder till någon besparing. Detta eftersom både en intäkt och en kostnad försvinner. Samma felaktiga utgångspunkt har under 2009 tillämpats av såväl budgetberedning som ledamöter i Barn- och utbildningsutskottet vid kontakter med brukarna. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att de återkommande felaktiga uppgifterna är ägnade att medvetet vilseleda allmänheten och bana väg för planerade beslut.

Det senaste exemplet på felaktiga och ofullständiga beslutsunderlag är nedläggningen av Askeryds skola. Av den antagna besparingen på 650 000 kr, försvinner uppskattningsvis 200 000 kr i ökade skolskjutskostnader, när Askerydsbarnen skall skjutsas till Sunhult. Denna ökade kostnad har dock kamouflerats genom en neddragning och omläggning av samtliga skolbussturer, varpå ingen ökad kostnad uppges uppkomma. Denna form av vilseledande beslutsunderlag hör inte hemma i en demokratisk process. Skulle vidare tolv barn från Askeryd välja att gå i skolan utanför Aneby kommun till följd av en nedläggning av skolan, blir hela bruttobesparingen utraderad och nedläggningen medför i stället en kostnad för skolskjutsar för återstående barn. Flera exempel finns på denna typ av brister i beslutsunderlag, där enbart minskade kostnader inom ett visst område beaktas, utan tanke på att kostnaderna ökar i en annan del av verksamheten.

Det är därför förståeligt att Aneby kommun har så svårt att redovisa vilka nettobesparingar som vidtagna neddragningar har medfört. Svaret är: Ingen besparing har sannolikt uppnåtts! Det är dags att Aneby kommun slutar agera Ebberöds bank och på ett korrekt och ärligt sätt redovisar nettoeffekten av beslutade ”besparingar”.

Långsiktigt tänkande och åtgärder för en positiv befolkningsutveckling

Ni som styr Aneby kommun saknar uppenbarligen tydliga visioner om kommunens framtida utveckling. I dagsläget är alla beslut en hantering av ett pågående budgetarbete. Avsaknaden av långsiktighet är klart framträdande i hela beslutsprocessen. Allt blir då en del i en nedåtgående spiral, som det blir allt svårare att vända. I stället för att låta allt styras av budgetfrågorna, är det dags att ta övergripande beslut om hela kommunens färdriktning. Övergå till att fatta långsiktiga beslut om sakfrågor och inte som nu kortsiktiga beslut om besparingar i budgetprocessen eller akututryckningar för att hantera för dagen uppkomna situationer.

Marknadsför både landsbygden och centralorten för att öka inflyttningen till kommunen.

Profilera verksamheterna på landsbygden, så att dessa kan vara intressanta även för boende i centralorten och inpendlande boende utanför kommunen.

Fastställ tidigare princip att små barn skall få möjlighet att gå i förskola i närmiljö. Det är inte rimligt att barn 1-5 år skall åka lång väg till förskolan.

Behåll nuvarande landsbygdsskolor (inklusive Askeryds skola), eftersom tidigare nedläggningar inte har lett till några redovisningsbara besparingar och framtaget underlag för nedläggningen av Askeryds skola enbart medför en besparing vid skrivbordet och inte i verkligheten. Barn i gränstrakter riskerar att ”förloras” till angränsande kommuner, med ett långvarigt utflöde av skolpengar som följd.


Alla invånare skall behandlas lika

Enligt kommunallagen skall alla invånare i kommunen behandlas lika. Aneby kommun rör sig allt längre bort från denna lagstadgade självklarhet.

När verksamheter på landsbygden avvecklas och de boende får allt längre till förskola och skola, innebär det påfrestningar i vardagen av såväl praktiskt som ekonomiskt slag. En familj som får en mil extra till förskolan (och vägen inte sammanfaller med resvägen till arbetet) kör fyra mil extra om dagen i samband med lämning och hämtning, vilket vid heltidsarbete blir 880 mil extra per år. Förutom den extra tidsåtgången blir kostnaden betydligt mera kännbar än en måttlig skattehöjning. Visionen om Aneby som en miljökommun känns vidare avlägsen i detta scenario och får antas ha decimerats till en slogan utan innehåll.

Det är enligt Landsbygdsupproret självklart att den kommunala servicen skall vara likvärdig, men inte nödvändigtvis likformig, på landsbygden och i centralorten.

SLUTORD

Vi förutsätter att Kommunfullmäktige debatterar de nu berörda frågorna med början under sammanträdet den 14 december 2009 och vidtar åtgärder för att säkerställa och utveckla landsbygden i Aneby kommun.

Landsbygdsupproret kommer noga följa den vidare utvecklingen. Ett negligerande av aktuella frågeställningar kommer utan tvivel att få konsekvenser inför stundande val.


Landsbygdsupproret i Aneby kommun